2018-11-16
Sjukhuset. Lekterapin. Vi håller i en nalle som har en ryggsäck med ett brev. Det är en andraklass som skickat iväg den på resa ut i världen, man ska ta en bild på den och skicka till klassen så de får se var den är nu. De är inspirerade av sin läsebok, som handlar om en sån nalleresa.
Vi har varit här och eftersnackat med en stråldoktor, utvärderat behandlingen på Skandionkliniken och hur allt har gått efter det. Vi kom in på Elis försämrade hörsel och hon sa att det säkert inte bara är cytostatikan utan även strålningen som är orsaken till den. Och det är tyvärr troligt att det inte är över, utan att efterdyningarna nog kan försämra hörseln ännu lite mer.
Mer uppmuntrande var en annan sak hon sa: det faktum att de nya knölarna sitter på andra ställen än den förra innebär att vi kanske skulle kunna stråla lite till, om läget uppkommer. Det är bra att ha i beredskap, även om det nog ändå är så att MEMMAT-protokollet med cellgifterna måste funka för Elis om vi ska ha en riktig chans.
Jag frågar Elis var han tycker att vi ska fota nallen nånstans, och vi kommer överens om att sätta den vid lekkiosken. Vi tar en bild och sänder iväg till barnen i 2C. Nallen har sin resa, vi har vår.
