2021-01-12
Årsdag. Årsnatt. Elis dog den här natten, i mörkret mot den 12 januari. Det är ett år sedan stunderna med honom tog slut och den oändliga orättvisan beseglades.
Den natten. Jag önskar att jag hade rört vid honom när han försvann, jag sov bredvid honom men det var några centimeter mellan oss, under så många sjukhusnätter hade jag armen om Elis eller sov axel mot axel men just den natten på Lilla Ersta för ett år sedan gjorde jag inte det och den tanken hemsöker mig.
Det var mörkt. Det är mörkt. Samtidigt: ögonblicken med honom, glimmande punkter i natten. Vi tände extra ljus på graven igår, just den här natten får inte slukas av mörkret. Jag får aldrig några fler stunder med honom, får inte lägga armen om honom igen, men inget kan få mig att glömma det vi hade.
