2018-03-19
Ärret i nacken. Jag har vant mig vid det, lärt mig att se det som en del av Elis och ett minne från den operation som räddade honom, som gjorde att han sitter här bredvid mig nu. Ärr är markeringar från det liv vi levt, på gott och ont.
Det som är svårare att acceptera är att det också är dörren bakom vilken Dumma knölen fortfarande gömmer sig och viskar ni-kan-inte-ta-mig. Men bit för bit ska vi svälta ut honom. Detta är jobbigt för oss, men det ska vara ännu värre för honom.
