2018-04-01
Den här är platsen där Elis lekt sig fram genom sitt lilla liv. Sandlådan där han fått sorgkanter på naglarna, rutschkanan där han ropat ”titta pappa” innan han kastat sig ut, gungorna där han och Folke krävt mer fart, högre och högre.
Jag har det inpräntat i muskelminnet hur det är att hålla igång båda de där gungorna samtidigt: hur man knuffar dem växelvis en i taget precis när de vänder håll, och förr eller senare kommer de synkroniserat och då höjer man båda händerna och ger dem en rejäl skjuts samtidigt så att barnen skriker av skratt.
Det är vår idag, det känns på solen. Farfar är här och barnen vill leka och leka med honom. Påskdagen. Det finns fortfarande ägghalvor och sill kvar i kylen. Jag vill aldrig sluta ge fart åt pojkarnas två gungor.
