2018-04-26
Den här bilden är från sensommaren 2014. Elis skulle börja förskolan och vi klippte honom för att han skulle bli fin till dess.
Det skulle egentligen vara dags för nästa steg nu. I år ska Elis årskull börja skolan. Vi har fått mailen om att det är dags. Förskoleklass, nollan, flyga vidare från sandlådan till den stora skolgården, ta sig an asfaltsöknen där de stora barnen hänger.
Det är inte läge.
Inte bara för att han skulle kastas bryskt från cancerbehandling till skola, utan också för att han inte är där mentalt, mognadsmässigt. Behandlingen har krävt sin tribut. Det är jobbigt att acceptera det men det är tydligt: när han är tillsammans med jämnåriga är det olika nivåer. Jag kan föreställa mig dem på den där skolgården, men inte Elis. Istället är det de som är ett år yngre, barnen födda -13, som är mer i synk med honom.
Vi har bestämt oss: vi klargör läget och säger att han måste få skjuta på skolstarten ett år. Det bör inte bli några problem att få igenom, och det kommer att ge oss och Elis välbehövlig sinnesro.
