2018-06-23
Detta är midsommardagen 2018, och hela landet laddar för kvällens VM-match mot Tyskland. Själva firar vi att vi är hemma från sjukhuset och jag hjälper barnen att bygga ett Duplo-torn hela vägen upp till taket, bara för att det går.
Så var vi klara med den här omgången cytostatika. Den näst sista någonsin. En gång till kvar, sedan stänger vi det kapitlet i våra liv. Elis mådde helt okej där i droppställningens skugga, klarade sig utan en massa kräkpåsar, och det bjöds både smörgåstårta och prinsesstårta i avdelningsköket igår för att fira att det var midsommarafton.
Det är svalt ute idag, jackväder, men midsommarregnet har släppt taget och dragit sin väg. Vi går ut och matar ankorna vid Ålkistan. De är många, hungriga, lite läskiga när de kommer för nära, det är ett litet äventyr men vi klarar oss.
Det blir kväll och Sverige är på väg mot en bragd mot mästarna Tyskland. Blågult gör första målet och vid 90 minuter står det 1-1. Men så rasar allt ihop: Jimmy Durmaz blir syndabock när han orsakar en onödig frispark och tyskarna gör mål i slutsekunderna. Twitter och nätet kokar av vrede och jag stänger av allting, lägger mig bredvid Elis i sängen och tänker att det trots allt bara är fotboll.
