2018-09-19
Förresten fick Elis en ny kompis i fredags när vi var klara med lumbalpunktionen. Moltas är en terapihund som brukar vara på sjukhuset någon dag i veckan, och vi stämde träff med honom och hans matte på lekterapins uteplats. Moltas är en korsning mellan pudel och labrador, stor och vit med massor av krusig päls. Lugn som en filbunke och jättevan vid barn.
Elis fick leka godisspel med honom: gömma hundgodis i ett slags pussel som Moltas fick leta upp, och så ville Elis mata honom med sked också, vilket självklart gick bra. Elis är nog kattmänniska i grunden men hans sneda leende strålade verkligen efter att ha träffat Moltas och han pratade mycket om hunden sen. Jag sa att vi skulle se till att Elis skulle få leka med Moltas igen, så det är härmed en mental post-it-lapp.
