2018-09-20
”Jag är intresserad av övervakningskameror!” skrattar Elis. Det är helt sant, han har blick för dem och brukar peka ut kamerorna långt innan vi andra ser dem. Att döma av det verkar hans syn inte ha tagit skada av allt som hänt, bortsett från att han blivit ljuskänsligare.
Vi har varit hos just ögonläkaren idag, gjort tester och kollat ögonen. Det ser bra ut, och Elis tycker undersökningarna är ganska kul. Hans ansiktsförlamning är inget stort problem för ögat, han kan blinka lite grann även med vänster öga, och tittar liksom upp samtidigt så att iris hamnar under ögonlocket. Dessutom ger vi honom ”tåren” varje kväll: droppar Viscotears i ögat. Det är en sorts trögflytande ögondroppar som hjälper till att fukta under natten.
Jag kör Elis i vagnen genom sjukhuskorridorerna, mot Nya Karolinskas huvudentré. Vi passerar några kameror övertäckta med grön plast – efter installation visade det sig att det fanns frågetecken kring om övervakningen var laglig så nu har de tvingats täcka för kamerorna. Elis tycker det är otroligt knasigt och roligt och säger att jag måste fotografera kameran. Så det gör jag.
