2019-02-21
En dag vid den här tiden när Elis var ett år gammal åkte vi färja hemåt, efter att ha hälsat på kompisar på Åland. Jag noterade ett ljusarrangemang i taket med massor av lampor, så jag höll kameran ovanför Elis och sa till honom att titta uppåt. Jag tänkte att om jag sedan tittar nära på bilden, zoomar in på Elis blick, då kommer jag att kunna se en stjärnhimmel i hans ögon.
Idag är han på ögonmottagningen, följer en blinkande ljusleksak med blicken, han tycker den är så kul att han ber att få låna den själv när läkaren är klar. Jag är extra spänd nu när det handlar om ögonen, eftersom en av tumörerna sitter vid synnerven. Tänk om ögondoktorn ser något som förändrats, Elis blick skulle kunna vara kanariefågeln i gruvgången som signalerar att tumören plötsligt vuxit.
Vi har mycket kvar att göra idag efter ögonundersökningen. Sjukgymnast, blodtransfusion, stick i huvudet och cytostatika väntar. Han skulle ha fått stora sticket och cytostatika i dosan på bröstet också, fast hans trombocytvärden är för låga, papperet blir lite rött när han snyter sig. Men ögonläkaren ser lugn ut när hon vänder sig mot mig. Inga oroväckande tecken. Det är dagens viktigaste svar.
