2019-03-19
Det är konstigt vad man kan anpassa sig. Mitt i allt detta, medan kontinentalplattor skakar under våra fötter, lever man, jag, i något slags stabilitet ändå. Jag äter, sover, skrattar, jobbar. Det är inte så att allt är som vanligt i och för sig. Skratten finns där, men sitter längre in. Jag jobbar, men inte lika mycket. Det har slagit mig att tiden före Elis fick återfall jobbade jag ungefär 70 procent, nu jobbar jag kanske 50 procent. Det är också den överlevnadschans läkarna givit Elis, före och efter återfallet – 70 procent då, fifty-fifty nu. Jag antar att det är så enkelt att orken finns i hoppet.
