2019-03-29
Jag tänker ibland att jag skulle vilja hejda verkligheten som den är nu, fånga den, konservera den. Vill inte tänka tanken för långt, men jag vet att det kan komma en dag då jag drömmer mig tillbaka till den här tiden, hur vardaglig den än kan tyckas just nu.
Jag sätter upp min nya 360-kamera på köksbordet idag, farfar hälsar på och vi har köpt fika på vårt lokala lilla café Bergis. Farfar var här för tre veckor sen när Elis och jag var ensamma hemma men Folke har inte sett honom på länge och båda barnen blir alltid glada av att han kommer på besök.
Jag trycker igång kameran, låter den rulla under vår fikastund, vi tuggar på våra bullar och Elis dricker lite av sin hallonsmoothie. Barnen är rara, farfar är så glad att återse dem och det är just den sortens livsminuter som förtjänar att sparas och tas fram en kall dag i framtiden.
