2019-05-27
Elis vill vara ett spöke som kör runt på avdelningen, och i brist på lakan klipper vi hål i ett par vita servetter som han drar över huvudet. Jag har inte hjärta att tala om för honom att han mest av allt liknar något ur ”Mississippi brinner”.
Min Stora Dag-resan till Legoland är över, vi är hemma igen och det med besked. Nu väntar fem dagar i rad av cytostatikastick i huvudet. Men vi är vana, den första behandlingen idag gick bra, Elis har säkrat stickpresenter till både sig själv och Folke, och nu är det måndagssångstund så vi har det helt okej här också.
