2019-06-15
Man glömmer lätt bort sig själv på en sån här resa, fokus ligger på barnen och i synnerhet naturligtvis Elis vars vård är krävande både praktiskt och själsligt för oss alla. Man får se till att orka med detta, helt enkelt.
Vi har haft samtalsstöd hemma några gånger med två damer, den ena är socionom och den andra diakonissa om jag fattat rätt. Jag tycker det har varit bra snack, vilket mycket beror på att de har erfarenhet från barnonkologen och är vana vid sånt här. Vi har suttit vid köksbordet mittemot varandra, Sandra och jag har berättat hur vi känner och ofta kommer det fram tankar som vi ännu inte luftat för varandra.
Det är en forskningsstudie egentligen, antar att de vill ta reda på om det är en fungerande metod att stötta föräldrar i vår sits. Och även om det har varit bra så är det också så att mitt eget mående har en direkt fiberuppkoppling till Elis hälsokurva. Inga samtal i världen slår vetskapen att Dumma knölen är på reträtt.
