2019-07-26
Jag minns de första barnvagnsfärderna till förskolan när Elis ännu inte fyllt två år. Efter all föräldraledighet var det en konstig upplevelse i början att själv återanpassa sig till jobbvardagen, och framför allt att släppa honom ifrån sig till andra än oss föräldrar.
Det är samma känsla nu, fast på steroider, när skolstarten nalkas. Sandra ska tillbaka till arbetet igen, jag ska väl börja ta mig an mer frilansjobb, och så är det första steget på resten av Elis liv: förskoleklass, skolplikt, krav, utan att vi är där.
Då insåg jag ändå att det var jag som var den osäkre, att förskolepersonalen hade koll, att vi var på en väl upptrampad stig som alla föräldrar måste gå. Nu är frågan hur pass bra de på skolan ska klara av att hantera en ovan situation. Men jag drömmer om samma utveckling som med förskolan, att månaderna ska förflyta och allt kännas mer och mer normalt i takt med att tiden går.
