2019-09-04
Jag sms:ar med en kompis om morgondagens MR-svar. Denna väntan på magnetkamerans facit är omöjlig att vänja sig vid, att stå bredvid och se tärningen rulla över bordet när allt står på spel. Jag skriver att det känns helt ok just nu men att det kommer att vara nervigt i morgon bitti.
”Grejen är att det är hela 3,5 månader sedan senaste MR, istf 2 mån som vanligt. Så det är lätt att få för sig att ngt ska ha kunnat växa ostört under lång tid”, skriver jag. Sist vi gjorde MR var pärsen precis innan Legoland, som till slut gav ett befriande bra svar och lät oss göra den härliga resan med Min Stora Dag.
Det är lätt att få för sig saker nu när hösten närmar sig, den har bringat olycka de två senaste åren. Men sätter man allt skrock åt sidan så finns det mycket att hoppas på. Jag menar, Elis har inte haft några symptom som väckt oro på sistone, så det är mycket möjligt att vi till slut får en helt ren bild i morgon. Drömmen. Åh herregud, vilken lycka det skulle vara.
