2019-09-21
Jag har precis fått en bra idé. Elis gillar ett avsnitt av SVT-serien ”Första gången” där en flicka gör sin första utflykt till mataffären på egen hand, och jag frågar om Elis vill prova det? Han säger jaa och vi går till Ica Bergshamra, jag ger honom en sedel och en kundkorg och står kvar utanför kassorna medan han ger sig in i äventyret.
Han dyker upp efter en liten stund, ställer sig i kön vid den enda öppna kassan och ger mig ett glatt och spänt ögonkast. Väl framme börjar han i sitt långsamma tempo ställa upp saker på bandet, finmotoriken gör det svårt för honom men vara efter vara hamnar rätt. Kön växer bakom honom medan han kämpar för att få fram sedeln. Mitt tidigare vuxenjag ropar åt mig att jag borde kliva fram och hjälpa honom, skynda på det hela, men jag vägrar. Detta är Elis stund och nu får vuxenvärlden vänta.
Han är så stolt när han betalat och passerat kassan. Elis har valt så genomtänkta saker: fil, mjölk, kräm, smörgåsgurka, ägg – sånt som vi behöver i familjen. En självhäftande rosett som vi kan sätta på presenten, för barnen ska på kalas på fredag. Och ett litet rör med chips till Folke, för hans lillebror är alltid viktig. Elis, fina lilla hjärtat. Jag kan inte sluta berömma honom.
