2019-12-29
Jag älskar dig så sanslöst mycket, min ömtålige lille Elis. Kärleken skrämmer oss människor, vi tvekar inför att ge oss hän eftersom vi vet hur mycket den kan bränna oss. Men jag har gett allt nu, släppte alla fördämningar den dag Elis föddes, och för det är jag redan bränd och ska brinna ännu mer, jag ska bli aska.
En tår vilar i Elis vänsteröga nu, den finns där hela tiden som en påminnelse om sorgen som väntar. Jag finns bredvid honom, med egna tårar på lut, men större än sorgen är kärleken och jag fortsätter säga hur mycket jag älskar honom, det läker någonting varje gång jag får säga orden så jag gör det om igen. Jag älskar dig, gubben.
