2020-10-25
Elis fyller år idag. För första gången upplever vi hans födelsedag ensamma. Bilderna flimrar förbi mitt inre när jag sätter mig i köket: tårtdebuten när han fyllde ett, present efter present som rivs upp i takt med att åren börjar ticka, ja må han leva, leva, LEVA, femårsdagen då han insjuknat och hade slang i näsan, sexårsdagen då vi fick beskedet om att cancern tagit ny fart, sjuårsdagen som vi visste skulle bli hans sista födelsedag i livet.
Jag vill bara få fira så han hör, ge honom något han kan se och bli glad av men det går inte, vi köper ljus och ballonger – en rosa som är formad som siffran 8 och en rund där det står HAPPY BIRTHDAY – och åker till graven med dem. Jag vet inte om Elis är åtta år eller sju nu, vet inte hur jag ska tänka, han har ju fyllt år men ändå inte. Han kommer för alltid att vara en sjuåring för mig, ett barn för evigt även när det gått decennier. Jag klappar marken och säger grattis på födelsedagen, älskling.
