2017-11-19
Det är kalas och Elis kommer att kräkas inom några sekunder, jag ser det tydligt, han tog flera skedar tårta och jag tänkte redan då att det var lite för bra för att vara sant. Jag är snabb med påsen, jag går numera ingenstans utan att ha en redo, fångar kräkningen diskret utan att det blir en scen av alltihop. De flesta barnen märker inte ens vad som sker.
Detta är blott andra gången Elis är bjuden på barnkalas i sitt liv. En enda gång hann han med att gå på kalas som frisk, sedan kom Dumma knölen. Han låter sig inte nedslås av illamåendet, eller av att byxorna halkar ner från hans magra midja när han leker för mycket, utan det här är bara kul hela vägen. Pyssel, dans, fiskdamm. Många föräldrar tar en kaffe i ett hörn men inte vi, vi har ett barn som behöver konstant sällskap. Det gör inget, för detta är en härlig stund med barnen, kräkpåsen är glömd och fokus ligger på godispåsen istället.
