2017-09-24
Förskolan, en gång en given del i vår halvgrå vardag, känns nu smått utopisk när det gäller Elis. Att obekymrat kunna lämna honom här som vi gör med Folke – vilken grej det vore. Det är helg och vi passar på att leka i förskolans sandlåda ett tag, låter Elis känna att den här lekgården fortfarande är en del av hans tillvaro. Hinkarna, sandkakorna, geggamojan.
Elis var två och ett halvt när han och vi bytte till den här förskolan. Det var nervöst i början, en expedition till okänt territorium, men han fann sig snart tillrätta. Fröknarna är snälla, trehjulingarna har bra fart och han älskar att gunga med sin favorittjej, högre och högre medan tiden flyger förbi i fartvinden.
Tänk när detta kan bli vardag igen.
