2017-10-31
Folke är taggad för att resa med familjen. Till Uppsala, i morgon kväll. Jag kan förstå att han ser fram emot det: tiden på Ronald McDonald Hus och Skandionkliniken har varit jättefin, om man bortser från det lilla faktumet att alltihop egentligen är en mardröm.
Det som lindrat är dels det varma bemötandet och de lugna, vänliga miljöerna där barnen trivts, och framför allt vetskapen att vi är på det bästa ställe man kan vara. Här finns ju den enda protonstrålkanonen i Norden, och den gör jobbet på skonsammast möjliga sätt.
En sak får mig att fundera, och det är att det nästan är lite för lugnt på Skandion. Vi har inte tvingats slåss om morgontiderna, och det tycks inte vara någon kö till behandlingarna. Jag fattar inte varför – den här strålkanonen borde gå i treskift, på riktigt. Ingen patient borde väl få den farligare fotonstrålningen om det finns en ledig tid här? Kanske är det byråkrati, seghet och krånglig interndebitering som gör att Skandion inte utnyttjas till max, och i så fall är det sorgligt.
