2017-11-24
Förra årets julkort fångade vi i flykten när de första snöflingorna föll i november. Elis och Folke fick snabbt dra på sig tomtekläderna och positionera sig på uteplatsen innan plusgraderna kom tillbaka. Kamerablixten hade trötta batterier som återhämtade sig långsamt mellan varje klick, och jag bönföll barnen om att inte busa runt och göra svarta fotspår i det tunna snötäcket. Det blev bara en enda bild där båda tittade i kameran, men den dög och jag kunde Photoshoppa bort fotavtrycken.
Det är dags att ta årets julkortsbilder och jag vill inte att cancern ska vara huvudfigur på bilden, jag vill att det ska vara Elis och Folke, julstämning, inget mer. Kanske finns det ett stråk av förnekelse i den tanken, men i så fall är det väl så. Julen får vara en flykt från verkligheten. Vet inte riktigt hur jag ska få till det, men jag får fundera tills i morgon.
