2018-01-25
Låt mig tänka på något annat än detta. Vår resa till Kanarieöarna. Elis ligger på britsen och gör en grimas när sköterskan trycker in nålen i bröstet på honom, genom skinnet och in i dosan. Det blåste, men stränderna var spektakulära och barnen lärde sig snart säga ”Fuerteventura” någorlunda hjälpligt. Det är behandlingsomgång B, så han ska få Cyklofosfamid och Vinkristin. Han hade sin orangea uppblåsbara clownfisk som han tyst flöt runt på i poolen, något slags mindfulness. ”Fettevtuura”. Cytostatikan är en sak, det är som det är, men i morgon kommer MR-svaret och jag är livrädd. Trots att det inte var jättevarmt envisades han med att dricka slush, issörjan fick honom att huttra vid poolen och jag sa att det fanns varm choklad. Jag älskar honom. Livrädd.
