2018-03-07
Sitter på ett flyg denna morgon. Killen två rader framför mig är tydligen missnöjd med benutrymmet, eller något sådant. Jag ler åt situationen. Är lugn inombords. Ägnar en tanke åt jobbet jag ska göra när jag kommer fram.
Jag hade inte trott att det kunde vara så här. Att det var möjligt att hitta en harmoni och en vardag trots ett allvarligt sjukt barn. Att kunna sitta och helhjärtat fundera på om personen med svarta sneakers fått akut kramp, är totalt gränslös eller både och.
Elis och Sandra åker in till sjukhuset senare idag, för några sista kollar efter hans feber. Han mår bra nu och är helt feberfri så det hela är oproblematiskt. Jag är hemma igen till kvällen. Elis och Folke kommer att vara där, och vi kommer att vara tillsammans. Det är allt jag behöver veta för att nå den där harmonin just nu.
