2018-04-19
Dag 2 av cytostatikakuren. Elis vaknar kvart i sju på morgonen, cellgifterna har runnit sedan 23-tiden igår och han tar emot dem utan att svikta: han är stark, energisk, knappt illamående alls. Lille hjälte.
Sandra lämnar Folke på förskolan och messar en fråga om hon ska ta med sig något till sjukhuset. Jag ber henne ta med blöjor – Elis har fått uppvätskning i dropp vilket brukar göra honom så nödig att han ibland kissar i sängen på nätterna. Han har annars inte behövt blöja på länge men accepterar läget utan att klaga eller skämmas: det är bara så det är.
Vi går till lekterapin. Elis leker doktor och sätter plåster på mig lite överallt inklusive utanpå kläderna, sen går vi till uteplatsen och gör vi ett försök att spela basket trots att han sitter fast i droppställningen. Han sätter några av skotten och jag är stoltast i världen.
