2018-05-11
Det finns något väldigt behagligt i att se barnen leka med träleksaker, med en sån där järnväg som jag hade själv när jag var liten. Jag minns glappet runt knopparna i ändarna, hur det alltid gick att flexa järnvägen lite eftersom rälsbitarna bara satt löst ihop. Det är antagligen mest romantiserande kring den egna barndomen, men Elis och Folkes koncentration på den här lilla tågbanan känns så, jag vet inte… frisk?
