2018-05-14
Här är vi igen då, älskling.
Elis ligger på uppvaket och det är en stund av lugn att sitta och bara titta på honom, höra ljuden från den medicinska utrustningen, vänta på någon liten rörelse som är ett första tecken på att han är på väg tillbaka.
MR-undersökningen gick bra. Han fick ”vita medicinen” som söver honom ordentligt, inga fler experiment med enklare lösningar, och Elis var glad för det. Han ville inte se den läskiga magnetkameran efter förra försöket då han vaknade mitt i alltihop, så vi gav honom narkosen utom synhåll för kameran och sedan tog de med honom in i rummet.
De skulle ha rengjort hans hörselgångar från vax nu under sövningen, men det blev inte av på grund av att öron-näsa-halspersonalen inte bokats upp på rätt sätt. Frustrerande, eftersom det betyder att vi fortfarande inte kan få svar på hur mycket skada hans hörsel tagit, och om de måste ändra cytostatikakurerna.
Snart vaknar han. Piggelin finns redo. Sedan väntar det värsta: att gå ut i världen igen och ta sig an väntan. Snälla, snälla, säg att röntgenbilderna inte bär på dåliga nyheter.
