2018-05-22
Detta är platsen där jag för första gången tänkte att något kunde vara allvarligt fel med Elis. Svedenbadet. Och nu är vi här igen, för första gången sedan dess.
Vi är tidiga, och helt ensamma här. Det är kanske lika bra så att jag får vänja mig, det känns lite konstigt och minnet från förra gången är djupt inpräntat: hur hans dåliga balans blivit så uppenbar och så oförklarlig och hur väl det syntes när han skulle börja leka här. Hur jag kände att vi måste avbryta detta och gå till vårdcentralen omedelbart. Hur vi till slut hamnade hos den där neurologen som ironiskt nog sa att det nog bara var balanspåverkan från en förkylning.
Jag försöker rensa huvudet från det där. Det är en fin dag, vi har hela Svedenbadet för oss själva, och barnen är glada. Fokus nu.
