2018-06-27
Nu är det fotboll! Sveriges öde ska avgöras på bästa familjetid: klockan är 16:00, det är 27 grader varmt ute och folks balkongdörrar står öppna mot sommarvädret medan Mexikos och Sveriges nationalsånger rullar ut ur tv-högtalarna. Gruppen är långtifrån avgjord och vid blågul seger luktar det åttondelsfinal.
Barnen har på sig paljettröjor med hjärtan som kan bli både svenska flaggan och ordet ”GOAL”, men Elis är skeptisk till hela grejen. Han deklarerar först att han absolut inte tänker titta, men när det drar igång hoppar han ändå upp till oss i soffan. Han klargör dock en tuff regel: vi får inte skrika eller applådera om Sverige gör mål, för då är det risk att han blir rädd och stänker vatten på oss ur sin mugg.
Mål blir det, och vi kämpar för att hålla oss tysta. 1-0 av Ludwig Augustinsson. Elis stänker inte ner oss men börjar tröttna på matchen och sätter sig i mitt knä med iPaden. 2-0 följer på straff av Andreas Granqvist, och till sist schabblar en av mexikanerna in 3-0 i egen målbur. Det är en sagolik svensk fotbollseftermiddag, och till och med Mexiko får glädjas eftersom även de går vidare i turneringen – Tyskland chockförlorar mot Sydkorea i parallellmatchen.
Nu är både Elis och Folke plötsligt fullfjädrade fotbollsfans. De hejar, klappar och tjoar, klättrar upp på uteplatsens soffa och ropar till grannarna att Sverige vunnit, för att sedan riva fram alla leksakstallrikar och muggar och duka till fest på uteplatsen. Det är det som susen gör.
