2018-07-25
Är detta målet? Drar vi upp ekan på torra land nu, är stormen och havsmonstren bakom oss? Får jag bära dig upp till en värmande brasa, en torr filt och en plats där vi kan sova mjukt?
Elis sista cytostatikabehandling. Han har låga blodvärden, är lite energilös och måttligt sugen på att sätta nål och koppla in droppslangen igen, men jag försäkrar att detta är sista gången. Han har låga blodvärden vilket förklarar energilösheten, och sjuksköterskan beställer en blodpåse. Jag ser på henne, en av de sköterskor som hjälpt oss mest under det gångna året, och en känsla av skolavslutning kommer över mig. Jag kommer att sakna henne och alla de andra i personalen. Det känns nästan bra att vi ska ta blodprover varje måndag så att vi kan gå hit om vi vill, låta Elis cykla lite i korridoren och titta in på lekterapin.
Stora sticket. Droppställningen. Stickpresent. Vinkristinet, en sista omgång av det helande giftet. Väntan. Ljudet från apparaten, de tre tonerna som flaggar för att vi nästan är klara. Vi sätter en riktig liten flagga på droppställningen. Det är namnsdag idag, vi har namnet Jacob både jag och Elis. Han bär mitt namn, bär mitt hjärta. Blodpåsen; tack för allt älskade blodgivare, ett sista tack, vi ska gå nu. Upp på stranden, mot högre mark. Hemåt.
