2018-07-28
En symboliskt laddad dag idag. Vi ska in till stan och låta Elis få en friskpresent, något för att fira att han är färdigbehandlad. Vi kör syskonvagnen till tunnelbanestationen där de dagen till ära färdigställt den nya hissen – det är stort i Elis värld för han gillar verkligen tunnelbanehissen och är spänd på att få se den uppgraderade.
Hissbyggnaden har nu glas så man kan se ut på vägen innan nedfärden börjar. Barnen ger klart godkänt till bygget och några minuter senare stiger vi upp vid Sergels Torg och den stora BR-butiken där på Drottninggatan.
Det är lustigt, men Elis verkar inte ha funderat så mycket över att det var sista cytostatikabehandlingen häromdagen. Han blir nästan förvånad över att det är därför han ska få köpa något. Han klurar länge och väl och fastnar till slut för en storpack Play-Doh. Folke, som givetvis också får en present, slår till på en stor låda med matförpackningar i miniatyr. Jag undrar om det är lite för Elis skull han väljer den – storebror är förtjust i att leka restaurang och affär.
Vi slår in presenterna i papper med snören, går omvägen förbi Gamla Stan där vi trängs lite med turisterna för att köpa kulglass, och tar sedan tunnelbanan hemåt, åker hissen igen och går hem för att öppna paketen.
Jag har sett fram emot den här dagen. Men i mina drömmar gick vi runt bland leksakerna fyllda av trygg visshet om att det inte fanns någon cancer kvar alls i Elis. Idag hade glassen en svag, svag bismak av det där ordet ”observandum”.
