2018-08-25
Vi samlas utanför gamla Karolinska tidigt på morgonen och äntrar en ståtlig landsvägsbuss. En cancerdrabbad skara barn och deras familjer. Jag sätter mig bredvid Elis, gäspar och kollar så att jag har både kräkpåse och sondmatningsgrejor redo för the road.
Trettio mil senare är vi framme på Astrid Lindgrens värld, och regnet slutar precis när vi går in i parken.
”Jag har inte varit här”, upplyser Elis oss om, och han har rätt – detta är första gången och det är bara att tacka parken och sjukhuset för det här gemensamma sensommarinitiativet.
Det är jättefint. Jättejättefint. Barnen går runt bland små hus och får känna sig som jättar. Prusseluskan och Kling och Klang passerar på cykel. En liten grupp sjörövare går skrålande förbi ”men de bråkar inte med barn”, konstaterar Folke lättat. Detta kommer att bli en heldag, en bra dag.
