2018-09-07
Vi befinner oss än en gång mitt i glappet mellan MR-undersökning och svar, den värsta tiden av dem alla. Jag förstår att bilderna måste granskas noga av helt rätt personer. Jag förstår att de inte kan sitta på jour hela tiden och kasta sig över resultatet så fort en undersökning är klar. Jag förstår allt detta. Men det är tortyr att vänta.
Å andra sidan känns det som att det är den här gången det ska ske, det är nu möjligheten finns att vi får helt rena bilder. I ett års tid har det gått åt rätt håll, men den mörka lilla skuggan i huvudet fanns kvar sist, detta ”observandum” som hemsöker mina tankar. Ärrvävnad eller tumörrest, det är frågan. Förra MR såg de också en liten, liten prick på ryggen men det var så litet att det kan ha varit något pixelfel på bilden eller liknande, läkarna var inte särskilt oroade.
Ja, jag vågar mig på att tänka framåt nu. Rehabutredningen är igång. Han ska tillbaka till förskolan. Plastikoperationen av ansiktsförlamningen är inplanerad. Och om fyra dagar kan vi få det MR-svar vi drömt om så länge.
