2018-10-08
”Jag vill vara en snäll pumpa, som ger godis till barnen” säger Elis och jag älskar honom så mycket. Det är så gulligt att det känns som att jag ska gå upp i atomer. Typiskt honom och hans stora goda, generösa hjärta: inget Halloweentiggande från honom, inte hamstra sötsaker åt sig själv, han vill gå runt och dela med sig istället.
Vi har inte brukat göra så stor grej av Halloween, det finns någon bild när vi försöker testa en pumpamask på honom när han var ett år, han var klart avvisande den gången i alla fall. Men nu har Sandra hittat en pumpadräkt på H&M som skulle passa Elis och hans lilla snällhetsprojekt. Jag får en bild skickad till mig där jag sitter på jobbet, dräkten är slutsåld på nätet men om man får tro hemsidan finns det enstaka exemplar kvar på Drottninggatan.
Elis måste få vara snäll pumpa. Måste. Jag sticker från jobbet, låt oss kalla det långlunch, jag skyndar mig in till city och H&M, banar mig väg mellan klädställningarna och ja, ja, där hänger den orangea guldklimpen. En enda pumpautstyrsel finns det kvar, kanske den sista i Stockholm, och jag greppar den som om den var en livboj. Tar mig tillbaka till kontoret. Lägger den på skrivbordet. Tittar på den och känner hur kroppen slappnar av.
