2018-11-27
Vi befinner oss i en farozon just nu. För en vecka sedan insjuknade ett av barnen på Elis förskola i vattkoppor, och därmed kan Elis också ha blivit smittad.
Vattkoppor. Förr, när vi var en ”vanlig” familj, var det ett hot om att man skulle missa en massa dagar på jobbet och att det skulle bli kliigt och synd om barnen. Nu är det potentiellt dödligt för Elis, och alla andra barn som behandlas med cytostatika. Vi har vattkoppsvaccinerat Folke för att hindra sjukdomen att komma in i familjen den vägen, men Elis själv har inte kunnat få vaccinet.
Läkarna har diskuterat hur vi ska göra nu. Elis får Zovirax, en medicin som kan verka förebyggande, och så får vi bara hålla tummarna. Samtidigt måste de på sjukhuset se till att skydda de andra barnen från smitta. Tydligen är det dagarna 11-21 efter exponeringen som är farligast ur smittsynpunkt, så från 1 december måste vi vara på isoleringen när Elis ska komma in och få sticket i huvudet.
Och så kan vi inte längre vara på förskolan förrän detta blåst över. Så här går vi, ute i frosten hemma.
