2019-02-11
Det var jobbigt på sjukhuset idag, vi var och fick cytostatika i omayadosan i huvudet och Elis var trött och inte på humör. Vi fick det avklarat till slut i alla fall, jag gjorde vår rutin med att hålla ansiktet nära Elis och skärma av omvärlden med handflatorna och så tog vi sticket.
När vi kommit hem ringde de och berättade att blodvärdena var låga, Hb 81, så där har vi förklaringen till att det var kämpigt idag. Vi fick som vanligt med oss en påse med cytostatikasprutor han ska få i sonden, de är på 5 ml per styck men vi fick beskedet att vi bara ska ge 3,5 ml per dag. Det är det värsta med låga värden – att vi tvingas begränsa behandlingen för att Elis kropp inte orkar.
På torsdag ska han i alla fall få en blodtransfusion, mirakelmedlet, dunderhonungen, tack tack tack alla blodgivare. Och tack farmor för brevet som trillade in i dag: det innehöll två små paket till barnen, och klistermärken är också en beprövad quickfix för humöret. Nu tar vi nya tag.
