2019-03-02
Elis sitter med sin iPad och provdrar i den förlamade mungipan. Han klagar fortfarande inte över ansiktsparesen, den bara finns där, men själv känner jag ett hugg ibland vid tanken på att vi just nu skulle kunna ha genomfört nervtransplantationen som återställde Elis ansiktsmimik till något som liknar det normala. Vi får se vilka metoder som står till buds när vi är klara med cancerbehandlingen. Den där transplantationen kommer inte att vara möjlig, det har gått för lång tid sedan nervskadan då.
Vi var på skridskobanan vid Bergshamra IP idag, det är som vanligt svårt för Elis att få till någon åkning att tala om men, tja, jag är ju ingen Foppa själv så vi tog det lugnt. I morgon åker Sandra och Folke norröver för att hälsa på morbror, mormor och morfar. Jag och Elis stannar hemma – det är inte någon perfekt lösning men sjukhusbesöken är för många för att vi ska kunna göra på något annat sätt.
