2019-03-14
Vi har ett eget litet bibliotek här i Bergshamra, en av områdets många trevliga fördelar. Jag har försökt få in barnen på läsandets bana sedan de var små: när jag nattat Elis har jag periodvis haft för vana att läsa alfabetet för honom och att han upprepar vad jag säger. Vi brukar sitta och öva bokstäver vid datorn ibland, och barnen har ett par lära läsa-appar på sina iPads.
Bibblan är mysig att besöka även om barnen inte är fullfjädrade läsare ännu. Ibland har de pysseldagar, det finns en hörna där det går att klä ut sig, och så finns förstås lässoffor att slå sig ner i. Vi är här för att hitta godnattsagor. Elis gillar Alfons Åberg, och Halvan-böckerna som handlar om en pojke som testar olika fordon. Folkes favorit är fortfarande Örnis Bilar, som, well, också handlar om en pojke som testar olika fordon.
Efter godnattsagorna är det förstås sovdags. Jag sover fortfarande hos Elis varje natt, så som jag började med när han insjuknade. Juniorsängen är fortfarande lika kort och jag får skrynkla ihop mig för att få plats, men Elis lugna andetag bredvid mig är det bästa sömnmedlet. Samma ord dyker fortfarande upp i huvudet varje gång jag drar täcket över mig: ”det här är det högsta livet har att bjuda”.
