2019-05-21
Nu är vi här igen, i Schrödingers tärande gränsland mellan gårdagens MR-undersökning och morgondagens besked om vad bilderna visar. Ingen borde behöva vara här.
Vi behöver få dagen att gå. Jag visar Elis bilden på hur han ser ut med blåbärssoppemustasch och han tycker det är roligt. En förskolekompis gör ett oväntat besök, han har aldrig varit här förut och kan inte svenska men Folke pratar egenkonstruerad engelska vilken i princip är svenska med lite brytning.
Jag skickar några jobbmejl. Kvällen kommer till slut och jag nattar barnen. Vi pratar om Legoland som om det är ett spiksäkert faktum att vi ska dit snart, det måste vi göra, måste låta barnen få se fram emot resan och glädjas – om MR-svaret blir en katastrof så har vi ju värre saker att bekymra oss för. Vi har till och med fixat nya pass till barnen, Danmark borde vara oproblematiskt men tänk om det skulle stupa på en sån sak. Släcker lampan och kan inte göra mer nu. I morgon kommer svaret.
