2019-06-24
Jag har börjat tänka på pengar. Pengar, pengar, pengar. När Elis var frisk var det inget viktigt ämne på det sättet, jag tänkte att barnen får ärva det som blir över, men nu sitter jag och räknar på olika scenarion och blickar långt in i framtiden.
Elis kanske inte kommer att kunna jobba när han blir stor. Vem vet. Så länge jag finns i livet kommer mitt absolut största fokus vara att han ska kunna ha ett drägligt liv trots att han fått så mycket stryk av sjukdomsperioden. Men sen, när jag inte finns mer, tänk om samhällsekonomin är kraschad och det inte finns några pengar för att stötta en som Elis?
Jag kalkylerar. Säg att jag lyckas skrapa ihop pengar så att mitt lilla bolag har 10 miljoner i kassan när jag måste pensionera mig. Sen dör jag när jag när jag är 80 år, antar vi. Och så tänker vi den i sig ljuvliga tanken att Elis får bli lika gammal, då är det ca 40 år han ska leva utan mig. Om vi ignorerar räntor och inflation kan han då få runt 20 tusen i månaden före skatt. Inte mycket men det går att leva på.
Så jag har nu en masterplan, helt seriöst. Resten av mitt liv ska jag prioritera två saker: jobba hårt och ge barnen kärlek. Simpla nöjen och slappande får jag ta nån annan gång. Jag är redo för detta.
