2019-08-18
”Vattnet sjunker undan”, säger Elis, och jag hittar ett plötsligt korn av tillförsikt i att han säger så. Pumpen barnen leker med sprutar ur sig vatten som smattrar mot marken men Elis säger inte att vattnet ”rinner bort” eller ”försvinner”, han säger att det sjunker undan och det är ju så en vuxen, verbalt fullödig person skulle formulera det.
Vi är i Mariebergsskogen i Karlstad, träffar kompisar och deras barn. Vi äter glass, hänger i lekparkerna och plaskar i fontäner. Folke blöter ner sig och springer outtröttligt runt medan Elis förstås har mycket mindre ork, han sitter i en skrinda och tittar på. Det är som det är, så här kommer det väl att se ut när han börjar skolan också, men om man kan svänga sig med uttryck som ”det sjunker undan” borde det ju finnas en framtid i klassrummet trots trettio tunga stråldoser mot hjärnan, tänker jag.
