2019-09-23
Jag är ute med Elis och vi leker brandkår, vi köpte varsitt brandsoldatkit till barnen på Buttericks igår. Brandman Elis som just kommit hem från skolan kör ut med sin bil och släcker en osynlig eld med sin vattenspruta, och sanerar bort lite klotter som någon ritat med skolkrita.
Vår konsultsköterska och Elis lekterapeut var i skolan idag och pratade med rektorn och personalen. Elis trivs i skolan, även om det kan vara uttröttande i den 28 barn stora klassen ibland. Han behöver få välja om han ska vara ute eller inne på rasterna eftersom han inte hänger med i de andra barnens tempo. Alla verkar överens om att han behöver få en resursperson, och nu, till slut, kommer beskedet att skolan ska ansöka om en. Detta vore ett lämpligt tillfälle att muttra över att resurspersonen kommer först när det står klart att det blir under en begränsad tid, men jag har inte tid eller ork för cynism. Jag är ju med Elis.
Vi åker in till sjukhuset. Elis ska inleda en cytostatikabehandling som heter TEMIRI, och vi gör stora sticket i dosan på bröstet. Han tar stickpresenter till sig och Folke, som vanligt. Elis ska ha kvar nålen ända till helgen, det är behandling fem dagar i rad. Det finns ingen bot, men vi ska försöka att bromsa det oundvikliga.
