2018-05-29
”Ringfingret eller långfingret?”
Den frågan är första steget mot en ny cellgiftsomgång. Elis sitter i mitt knä på provtagningen, han har som vanligt haft värmepåsen i handen för att blodet ska rinna lättare. Det räckte med en kort uppvärmning idag, det är skillnad mot vintermånaderna när kalla fingrar behöver väckas.
Elis väljer ringfingret och sköterskan plockar fram engångslansetten, frågar om han är redo vilket han är, och så kommer det lilla knäppljudet när hon trycker till och nålen slår hål i huden. Elis rör knappt en min.
Det sitter en hundplansch framför oss, massor av olika namngivna raser. Vid dörren ut väntar lådan med stickpresenter, Elis kommer som alltid att förklara att han behöver ta en sak till sin lillebror Folke också. Provrören fylls snabbt, det röda blodet stiger som en febertermometer på snabbspolning. Vi hinner nog med en stund på lekterapin efter det här. Om proverna är bra drar cytostatikabehandlingen igång i morgon.
