2018-05-30
Sjukhusinläggning igen. Cytostatika igen. Jag är iväg och jobbar på annan ort, och det känns ovant att inte vara med honom när det sker. Det är ett underligt trivsamt sätt att umgås med Elis – sjukhusets väggar stänger ute omvärlden och gör det legitimt att inte tänka på annat utan bara vara tillsammans.
Jag får i alla fall rapporter om att allt går bra. Inga konstigheter på läkarundersökningarna och Elis är på gott humör. Han har jättekul med lekterapins nya pumpsystem på uteplatsen, tydligen. Och Dumma knölen, om den nu ens finns kvar, får löpa gatlopp förbi cytostatikans hugg och slag ännu en gång. Nästa MR-svar, då ska vi banne mig ha en ren röntgenbild, då ska vi få jubla.
