2018-09-09
Gungmotorcykeln var Elis egen ritual när han var mindre och kom till förskolan på morgnarna. Han sprang direkt bort till sandlådan och klättrade upp på motorcykeln och började gunga fram och tillbaka, länge, som en metronom. Varenda dag skyndade han sig dit på morgonen, och om något annat barn redan satt på mc:n blev han ledsen. Oftast brukade fröknarna då övertala det barnet att välja en annan leksak så att Elis fick ta sin morgontur.
Den var flagnad och sliten, den där motorcykeln, och en dag förra sommaren medan förskolan var stängd kom det några gubbar och monterade bort den. Jag var orolig när Elis skulle börja förskolan igen på hösten, men han klev in genom grinden och började leka med annat. Pratade inte om motorcykeln ens.
I morgon är det måndag och han ska till förskolan. Nu börjar det. Han ska bara vara där korta stunder i början, och någon av oss föräldrar ska vara med om det behövs. Men det handlar ändå om att ge sig ut på mark som en gång var trygg men som nu är okänd. Motorcykeln är borta. Allt som var, allt som fanns, allt är borta. Jag är orolig, det är jag.
