2018-09-10
Det verkar inte ha varit någon bra måndag på förskolan. Det är sent på kvällen, jag är iväg på jobb och sitter på ett hotell och messar med Sandra om dagen. Elis hade lilla sticket på morgonen, blodprov på Karolinska, och var sedan på förskolan. Under eftermiddagen provade de att han fick vara där själv, och när mamma kom tillbaka stod han vid grinden, lågmäld, och sa att han var ledsen och inte tyckte om förskolan.
Han har också en ny fiende i form av hjärntrötthet, som ofta drabbar den som gått igenom en sådan här cancerbehandling. Mot slutet av dagen blev han trött och bråkig, kastade ett par hinkar mot några andra barn och då tog Sandra hem honom.
Jag försöker att inte dra för stora växlar på det. Barnen har bättre och sämre dagar på förskolan, så är det, cancer eller ej. Men det hade varit så trevligt att få en liten solskenshistoria från den här dagen. Å andra sidan är det i morgon det gäller – då kommer svaret på MR. Jag har genomförandet av ett stort projekt samtidigt, det är därför jag sitter här på ett hotell i Småland. Tänk vilken känsla det skulle vara att få sätta sig på tåget hem i morgon och veta att Elis magnetkamerabilder är helt rena.
