2018-11-04
Det blir mycket tid i sängen men vi gör benövningar och idag ska Elis börja testa att stå upp igen, snart ska han bokstavligt talat få ta steg mot sin vanliga tillvaro.
Medan vi väntar jobbar han på med pysslandet. Hans snälla lekterapeut har skickat upp en drös papper, kritor och klistermärken och dessutom har Sandras jobbarkompisar varit här och levererat en hel låda med presenter, däribland den enorma gröna pennan.
Själv har jag börjat längta efter att vi ska få börja med cytostatikan. Jag känner igen känslan från innan vi kom igång med hans första behandling: frustrationen och vetskapen om att just nu lever Dumma knölen ostört. Men snart, i övermorgon, då tar vi den här fajten till nästa nivå.
