2019-01-31
Elis var allergisk mot mjölkprotein under sitt första levnadsår. Så pass mycket att det räckte att Sandra konsumerade mjölkprodukter för att Elis skulle bli dålig via amningen. Det gick åt många liter Oatley, sojayoghurt och andra halvdana ersättningsprodukter under det året, även om konditori Sturekatten gjorde en helt okej prinsesstårta på låtsasgrädde när hon fyllde år.
Jag kan hitta känslan om jag letar, den där oron över hur svårt Elis liv skulle bli om han aldrig skulle kunna få konsumera något med mjölk i. Det framstod som så hemskt och så orättvist om han skulle tvingas ha en sådan black om foten hela livet.
Sen, i januari 2014, gick jag med den då ettårige Elis till en mottagning i Mörby för att kolla om det blivit bättre. Vi gjorde ett pricktest och han roade sig med leksakerna i väntrummet medan vi inväntade resultatet som blev precis vad vi hoppats på: allergin var puts väck. Jag körde vagnen hemåt på gott humör och vi serverade Arlas finest i pipmuggen för att fira. Orosmolnet var skingrat.
