2019-02-04
Elis säger att han fryser, så jag sliter av mig halsduken och virar den runt hans hals medan vi går över takparkeringen. Klockan 13 ska han få sin behandling och vi har lite bråttom. Det är lurigt med parkering här vid sjukhuset; har man tur hittar man en plats på gatan bredvid byggnaden men om det är fullt där måste man in i det här parkeringshuset och här är alltid platserna slut, utom just här uppe på taket. Dessutom blir det längre att gå vilket får stor tidseffekt eftersom Elis inte är så snabb i stegen. Jag håller honom i handen medan vi går, berömmer honom för att han är duktig som kämpar på, samtidigt som jag försöker skynda på honom en aning. Han ska få cytostatika, Eto-Gry heter den, i dosan i huvudet igen. Och även om de alltid är vänliga och förstående på avdelningen tycker jag det är pinsamt att komma för sent när man stämt träff för att rädda Elis liv.