2019-05-07
Jag har tid hos psykologen igen idag. Sätter mig och berättar om hur det är med Elis. Ganska bra, säger jag. Vi var livrädda förut, eftersom han började gå ostadigt och vi trodde det var en tumör som vuxit och tryckte på ryggraden eller hjärnan, men det visade sig vara en biverkning från en av medicinerna. Så nu är det ingen fara med den saken längre, säger jag. Nu är det mer business as usual, så att säga. Psykologen lyssnar. Och så pratar jag lite om hur jag tänker på framtiden, skolan börjar i höst och jag hoppas det ska gå vägen för Elis. Psykologen lyssnar. Sen, efter ett tag är tiden slut och jag går ut, går hem, går till Elis. Hur det än är så är det han som är den bästa medicinen mot tunga tankar.